Anteckningar från ett källarhål
OLA GOES FJODOR

En monolog baserad på Dostojevskis roman i dramatisering av Ola Björkman.

Regi och bearbetning: Eva Azcàrate
Ljus, ljud, musik: Jonas Sjögren
Höga tankar men lågt i tak.


När man har skurit av alla förbindelser med den vanliga världen. När man vägrar att uppfylla andras förväntningar av hur livet bör levas. När man ifrågasätter konventionerna, de invanda beteenden och roller som livet är fyllt av. Vad blir då kvar? Går det att leva ett liv utan att vara verksam och utan någon annans inblandning? Är det värdigt? Kan man nå en högre sanning om sig själv ifall man isolerar sig från bruset, från allt som distraherar och stör i livet? Om livet är fyllt av göromål och plikter som ingenting betyder? Om möten med andra människor vållar obehag? Då är väl det bättre att skapa sin egen värld? Men utan mänskliga kontaktytor kan väl ingenting växa?

Jag blev fascinerad av kompromisslösheten i den här berättelsen. Samhällskritiken som boken innehåller måste ha varit sprängstoff på Dostojevskijs tid. Även om vi lever i ett samhälle som hyllar den individuella friheten finns fortfarande motsättningar i hur individen ska förvalta den friheten. Framför allt är den här kultboken en historia om hur svårt det är att avstå mänsklighet när man längtar
efter just detta.

Kan verkligen en självrannsakande människa hysa någon som helst aktning inför sig själv? Även om det fanns tid att förvandlas till något annat skulle jag inte vilja det. Jag tycker inte om naturlagarna. Civilisationen framkallar hos människan endast en känslornas mångsidighet och absolut ingenting mera. Jag är inget annat än en mus, dock med överdriven självrannsakan.

Spelas på Scenen Pipersgatan 4
måndag 14/12 och tisdag 15/12 kl 20.00

Föreställningen är producerad med stöd av Konstnärsnämnden